Denna veckas speltriss har temat sommar och jag tänker åter igen göra min egna tolkning.

Sommar för mig är att sitta uppe sent och spela diverse skräckspel. I min ungdom brukade jag och mina kusiner samlas för att spela oss igenom nätterna och sova igenom oss hela dagarna för att natten efter fortsätta att spela.
Det blev inte mycket sol då inte.

Första bilden är ifrån spelet Silent Hill 2, där man spelar som James Sunderland vars fru dog för 3 år sedan. Konstigt nog så får man ett brev ifrån henne där det står att hon finns i den dimmiga, men vackra staden Silent Hill. James åker dit i hopp om att få träffa henne men har ingen aning om vad som väntar…

Den andra bilden är ifrån Resident Evil som släpptes 1996 till Playstation.
Spelet utspelar sig i en herrgård utanför Raccoon City, dit en elitstyrka skickats för att undersöka några brutala mord som hänt ute i skogen där ett antal offer sett ut att vara halvätna.

Veckans sista bild är ifrån Alien versus Predator som släpptes 1999. Där kampanjen där man spelade som Marine fick mig att ropa efter mamma ett flertal gånger, då Predatorer när som helst kunde hoppa ut ifrån skuggorna och slita mig i stycken.
Jag kan än idag vakna alldeles svettig och ropa efter mamma..

Terra Branford, Final Fantasy 6.
En ung kvinna med magiska förmågor som under större delen av sitt liv använts av Gestahls imperium som ett slags vapen. När hon tack vare Lockes ingripande befriats från den tankekontrollerande metallkrona som hållit henne i schack, kan hon börja begrunda sitt ovanliga levnadsöde och upptäcka vänskap och kärlek. Senare visar det sig dessutom att hon inte är helt mänsklig, och att hennes skira fysik döljer oerhörda krafter och ett arv som kan förändra hela världens öde.

Vincent Valentine, Final Fantasy 7.
En äkta hårding som fått känna på livets orättvisa och depression och sedan kommer tillbaka för att rätta till sina fel. Kan förvandla sig till diverse monster när han blir arg. Emo-utseendet ser faktiskt coolt ut på honom, där han står och pepprar fienderna fulla med metall.

AI:n i Portal – Sjukt roligt när den försöker uppmuntra dig med tomma ord och statistik, för att sedan med omvänd psykologi och känslolösa lögner försöka övertala dig till att allt är ok, tårta efter uppdragen och att man gör rätt i att sluta försöka.

Färglös
Som icke uppvisar karakteristiska, livande, glansfulla drag, som är utan omväxling, som är enahanda; fadd, intetsägande; torr, tråkig.

Tidus, är inte bara voicad helt förfärligt dåligt, hans grafiska design är också avstötande på värsta sätt. Den ökända skrattscenen kommer att eka i mitt hjärta för evigt, och aldrig någonsin försvinna. Usch. Att detta är det enda jag kommer ihåg utav Tidus ifrån FFX säger väl allt om hur tråkig jag tycker denna karaktär är.

Marcus Phoenix ifrån Gears of War. Jag pallar verkligen inte med den här karaktären, han faller in i det ändlösa ledet av hjärndöda machomän som ska rädda världen och är helt blank medans han gör det och som sagt : det har gjorts tusen gånger tidigare.

Master Chief.
Ett uruselt försök till att skapa en klassisker. Saken har ingen personlighet och försöker härma Gordon på så många plan.

Jag börjar med en bild på en lång fegis i grön overall.

Nästa figur(er) kan vara i flera olika färger men grönt är den färg jag förknippar denna varelse med mest.

Och sist, men verkligen inte minst är denna svamp.

Hoppas att ni tyckte om mitt lilla Super Mario-tema i veckans speltriss.
För att delta själva så går ni in på den här länken och följer anvisningarna.

Airborne

Jag börjar med en bild ifrån NHL 11.

Fortsätter med NBA Elite 11.

Och avslutar med en bild ifrån SSX Tricky!

För att få reda lite mer om hur detta går till eller för att ta del av alla andras bilder så är det bara att gå in på någon av följande länkar!
EmmyZ
Spelkänsla
Familjenspel
Lunandrez
Spelgubben
NG+
RPGaiden

Ni får gärna tipsa om andra covers!

Veckans tema är storgapig och det tog ganska lång tid innan jag hittade tre stycken bilder som jag tyckte passade in.
Här kan du se andras tolkningar.

Första bilden är på King Dodongo ifrån Zelda: Ocarina of Time.

Andra bilden föreställer Overlord ifrån Duke Nukem 3D

Tredje och sista bilden är också ifrån Zelda: Twilight Princess och föreställer Diababa.

Nummer 5. Grom Hellscream
Ledaren av Warsong Clan. Drack utav Mannoroth’s blod och dödade senare den samma för att befria orcerna ifrån blodsförbannelsen. Springer omkring med en gigantisk yxa!

Nummer 4. Samus Aran
Kommer ihåg när man var liten och hade fått för sig att denna personen var en kille. Man spelade spelet och insåg verkligen hur cool denna hjälte var. Helt ensam slaktade denna hjälte horder av fiender. Sen på slutet när man klarat av spelet insåg man att det var en TJEJ. Gud vad kär jag blev direkt när jag märkte det, en hjältinna. Första spelet jag spelat där en tjej är huvudpersonen. Sen all mystik kring Samus gjorde henne bara ännu mera spännande.

Nummer 3. Link
Har alltid följt med mig troget genom alla eminenta Zelda spel och är alltid sådär skönt iskall eftersom han pratar aldrig. Det kan anses tråkigt men tycker att det är en del av hans charm som blir till en härlig image. Och så deltar han i världens bästa spelserie.

Nummer 2. Auron
Det var nåt speciellt med honom. Gillar hans look på något sätt, medelålders och sliten. Inte TV-spelens vanliga antingen unga nästan flickaktiga killar, eller riktigt gamla vitskäggiga trollkarlstyper. Gillar att jag inte själv förstår personligheten, allmänt bister och tystlåten. Och dräkten, så jävla snygg. Passar perfekt till karaktären.

Nummer 1. Mega Man
Genuin karaktär som skjuter byggjobbare, dödar stora metalliska drakar och fångar flugor med munnen när han hoppar. Och sen så scavengar han bossarna efter deras vapen.
En stenhård karaktär som t ex när han vandrar ifrån Dr Wilys bas som exploderar i en atomexplosion. Killen vänder sig inte ens om.

Första gången jag fick höra om Pokémon var någon gång i slutet på 1998, jag hade följt med en kompis hem för han ville visa mig något som hans bror hade visat för honom några dagar tidigare. Han hade redan berättat lite för mig vad det var för något. Att man spelar en kille vid namn Ash som en dag får åka till en professor och välja en av tre varelser. En drake, en sköldpadda och en levande växt.
Man skulle gå runt i världen för att slåss emot skurkar och banditer i jakt på nya varelser att tämja för att få fler till sin samling. Han laddade upp spelet på sin brors dator och visade mig hur det såg ut, visade mig striderna och hur man fångade olika Pokémon.
Vi bytte stol och jag fick äntligen sitta vid spakarna. Det var jag som styrde varelserna, det var jag som bestämde vilken attack de skulle använda och jag kan säga att det inte gick så värst bra. Jag dog om och om igen, men jag gav inte upp och min kompis fick snällt sitta och kolla på tills jag äntligen hade besegrat min första motståndare.
När jag sedan skulle gå hem fick jag med mig en diskett innehållande instruktioner på hur jag skulle kunna spela Pokémon på min egna dator.

Varje dag på rasten i skolan så pratade jag och mina kompisar Pokémon. Vi pratade om vilken varelse som vi tyckte var coolast utav alla. Min egna favorit var Cubone, en dinosaurieliknande Pokémon som springer omkring med ett ben i handen och har ett kranium som hjälm. (Jag fick senare reda på att det var hans egen mammas kranium och då var det inte lika häftigt längre).

Men mitt absolut starkaste minne var när jag var kanske 8-9 år och jag, tillsammans med ett par kompisar hade tagit bussen in till stan för att se den första Pokémon-filmen (Pokémon – The First Movie). Det var inte själva filmen i sig som gav mig ett så starkt minne, utan det var efteråt när jag kom hem.
Mamma hade följt med oss in till stan för att följa oss till biografen, där hon också hade hämtat oss någon timme senare. Jag fick då genast syn på att hon gick runt med en plastkasse som jag inte mins att hon hade haft med sig in.
Vi kom hem och mamma gick in och ställde kassen i köket, hon visste nämligen hur nyfiken jag kunde vara på saker och ting. När hon sen gick iväg för att göra sig i ordning för att gå och lägga sig så passade jag på.
Jag gick snabbt, men tyst ut i köket för att se vad som fanns i påsen och jag bara gapade av vad jag fick syn på. Ett Game Boy med ett tillhörande Pokemon Red Version.

Tack mamma, tack för att du gav mig en biljett till denna spännande resa.
Och tack till Satoshi Tajiri, insektssamlaren ifrån Machida utanför Tokyo.

Fram tills dess så kommer här lite klipp för oss som redan är frälsta att komma i stämning, men även visa upp denna vackra värld för de nya.